Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
15.11.2014 - en minnesrekyl till vintern 1983...


"I morse vaknade jag i Fuengirola..."

 

En vän på Facebook skrev "I morse vaknade jag i Fuengirola". Hon triggade ett minne från mitt livs första södernresa. Visserligen vaknade jag då inte i Fuengirola, utan i ett Benalmàdena Costa som ännu var långt från färdigbyggt. Men en dag gjorde jag en utfärd till Fuengirola. Med ett litet behändigt tåg nådde jag målet snabbt. 

Inte heller Fuengirola var färdigbyggt. Jag förundrade mig över byggnadstekniken, tog några bilder för att dokumentera hur våningarna bars upp av en massa timmerstockar medan väggarna gapade tomma. Väl hemkommen fick jag höra att just så byggdes det förr i världen också hos oss, men medan jag befann mig i Fuengirola kunde jag förundra mig över den primitiva metodens funktionalitet.

Snabbt sattes jag på plats i min okunniga överlägsenhet. Det skedde då jag skulle växla in pesetas på banken. Den var högteknologisk och jag, med tidigare erfarenhet från bankjobb vid kunddisken här hemma, mäkta imponerad. Spanien var ett land fullt av överraskningar...

En turistkarta visade vägen till havet och stranden. Sanden var passabel, stranden folktom. Vattnet inbjöd till plaskvandring, eftersom baddräkten inte var med. Hotellen låg återhållsamt på behagligt avstånd från vattnet. Jag plaskade på, söderut mot solen. Stranden tog slut mittemot ett berg med en borg från den moriska tiden. Den ville jag se. 

Berget var inte turistvänligt i sin tillgänglighet. När jag väl kämpat mig upp till borgen såg jag ett plakat om att den på grund av restauration var stängd för besökare. Så långt kommen ville jag inte ge upp. Porten var inte stängd, så jag klev in, men möttes snart av en avvisande byggnadsarbetare med hjälm.  Inför hans resoluta uppenbarelse var jag helt ställd, särskilt som jag inte kunde ens räkneorden på spanska (vad jag nu skulle haft för nytta av dem i den situationen är en annan femma). 

Dock lyfte jag upp min kamera för att visa i vilket ärende jag var ute. Han var inte imponerad av fotoutrustningen, så jag klämde till med exotiken i stället: "Finlandia", sa jag och pekade på mig själv medan jag grävde fram passet ur handväskan. Han studerade passet, men mjuknade inte.

Då kom jag ihåg att jag inför resan hade fått ett litet kort - ett sesam öppna dig - för amatörfotografer. Kortet hade sigill i guldtryck,  fin stämpel med namnteckningar och därtill mitt namn. Kanske att den här bekräftelsen på att jag inte fotograferade i kommersiellt syfte skulle göra honom mer tillmötesgående, öppna hans mentala port? Även om han inte förstod engelska?  

Guldet gjorde intryck, han tummade en stund på kortet utan att förstå texten. I det ögonblick han sträckte ut handen för att återbörda kortet övergick den intresserade minen åter i den myndiga väktarens. Precis i det ögonblicket, - just då han skulle höja handen igen till en avvisande gest, fick jag en snilleblixt och slängde ur mig ett enda ord - spanskt eller icke vet jag än idag inte. "Arkeologica!"

Det var ungdomens begravda dröm som stack upp sitt huvud. Tonfallet var tydligen helt rätt, för mannen baxnade, mjuknade. Sedan var det fritt fram under hans övervakning och ingen hejd på alla detaljer han visade mig. Intresserat böjde jag mig ner över små blomster som växte i den hårda jorden, riktade kameran mot luckor i muren och detaljer i murningen, hela tiden under eskort.

Ett gäng arbetare satt på lunchpaus och började högljutt protestera mot att en främling (och kvinna) fått tillträde. Min eskort höjde armen i en bossig gest, viftade avvärjande mot dem och förklarade vidlyftigt något jag inte förstod. Förmodligen om mig, kanske ur den högre matematiken, vad vet jag... 

Besöket blev långt, så långt att filmen tog slut och måste ersättas av den enda reservrullen. Sannolikt var det ägnat att stärka intrycket av mig som seriös fotograf och arkeolog. Bilderna blev sedermera seriöst upplimmade i semesteralbumet under skamlöst nynnande av Eddie Constantines Le Grand Bluff.... 

 

2014-11-15  21:19




Övriga genrer (Kåseri) av Minkki VIP
Läst 358 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2014-11-15 20:26



Bookmark and Share


    ADI Nehlin
Vilken fin berättelse! tack för att du delade.
2014-11-18

  erkki
Skojig text! En stor del av texters behållning är just de minnen den frammanar.
2014-11-17

  Bibbi VIP
Grattis till placeringen!
2014-11-16

  Hans Christian
Snabbt löste du situationen. Så trevligt och lättläst. Vilket kräver skicklighet!!!

Jättekul att du delade med dig av detta!

TACK! Käraste vännen!
2014-11-16

  walborg
Hur roligt som helst - att Du bara hittade nyckeln!!!! Sånt händer ibland utomlands - nyckeln i Italien t ex är att kunna litet italienska.
2014-11-16

  Palett
Trevligt berättad upplevelse, ett glatt minne om ett enda ords makt !
2014-11-15
  > Nästa text
< Föregående

Minkki
Minkki VIP