ingenting. ingenting får jag ut av att såra dig. jag bara älskar hur du låter när du går sönder. hur det känns i luften när du krackelerar. hur din hud skiftar färg. hur du ser ut när ditt hjärta går i tu. jag älskar dig då. älskar dig för att du också känner. för att det påminner mig om att jag rörde vid dig. att jag förändrade ditt liv. och jag är så trött på att prata med människor. människor som känner dig. som vill mig väl. som tvingar mig att lyssna på haranger om ditt liv. om den känslostorm du döljer i ditt bröst. om mitt fartyg. en kylskåpsmagnet. som kapsejsade där. jag ser mitt ansikte i spegeln och ser fåror för varje glas jag druckit sen du lämnade mig här. jag ser spår av varje centimeter du kysst, varje ord, varje lögn. hittepåord vi gav varandra. löften om pannkakor och årstider. jag ser mitt ansikte i spegeln och försöker förstå. fånga vad du gjorde med mig. vad för ämne i ditt saliv som frätte sönder mina ögonglober. vad för tankar du tänkte om mig. vad mitt ansikte någonsin gav dig. och det spelar ingen roll att jag får reda på att du intar min stad. stridsberedd slänger jag mina vapen i diket och gömmer mig bakom väggar av glas. du når mig överallt utom i din famn. och om du söker upp mig i helgens dimma. om dagarna sju och stöter dina svärd i mig blir du luft och ingenting. jag ska se rakt igenom dig. resa mig på berusade ben och berätta allt du inte vet. det där med att ditt ansikte börjar blekna för mig. att du är suddig i kanterna nu. att jag minns din panna men inte vart den slutar. att dina läppar känns bekanta men att jag inte minns deras färg. att jag kan frammana din skäggstubb men inte hur den känns. och så detta med din doft, ett vagt märke, en lögn. att det är tre dagar kvar tills jag kommer ha glömt dig helt. att du måste förbli där. i dimman. och så det där med att jag låg med din bästa vän.