I gatlyktans sken
en gänglig gestalt
lättklädd nästan naken
fast det är så kallt

endast månen ser

käpp och kängor
är allt han har
där han stapplar fram
likt på Chaplins dar

endast månen ser

mot havet, mot havet
där vågorna slår
det är dit han är på väg
för att läka sina sår

endast månen ser

kängorna tas av i brynet
käppen ställs i sanden
där står han stilla och ser
månen vid horisontranden

endast månen ser

så vandrar han stilla
helt utan käpp och stöd
mot vattnets kylslagenhet
hoppas på en stilla död

endast månen ser

så faller han sakta
under ytan av demoner
bland delfiner och fisk
till botten av anemoner

endast månen ser