hon blev kallad från
ett försvinnande
en tid där ingen längre kunde
se henne
ärr på hennes armar
blev ett påminnande
om en tid för längesedan
hon hade ju redan sagt allt
men ändå
kunde alla höra henne skräna
hon levde i en bädd full av
misär
döden klär henne
hon förtär alla möjliga drycker
av gift
hon tar allt som tär på henne
hur kunde det sluta såhär
ännu förstod hon inte var hon
hade hamnat
eller vart hon komma skall
ensam i sitt slag
hon var som natt och dag
en karaktär
som vi inte ville förglömma
hon var påtänd och berusad
största delen av tiden
det som skulle ta henne sista andetag
men hon var så kär
så kär..