Jag älskar mörkret, i det svarta är jag ensam och i det är det lugnt och stilla.  

I natten försvinner världen och jag öppnar mig mot rymden. Hur litet annat är då. 

Låt mig få formulera mig om nästan ingenting! Låta ord ta fäste.  Mitt liv.

Som du märker tröttnar jag så fort, det finns benämningar på sånt.

Låt dem hålla på,  jag vet inte om de har rätt, kanske är jag bara tappad någonstans där livet skulle ha tagit slut.