Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kråkorna som vänner


Jag andas
Så knappt långsamt och tungt
Att kråkorna samlar sig på mina axlar

Jag berör
Så lätt osäkert och mjukt
Att det inte ens påverkar växternas blomstrande

Jag ser
Så vagt lite och rakt
Att syftet jag haft tappar sin mening för en sekund

Jag står här likt en fågelskrämma
Väntandes på att kråkorna får nog
Väntandes på att växterna döljer mig
Väntandes på att det snart blir mörkt

För likt vilken varelse som helst
Har jag mina nedgångar




Fri vers av Mirja Johansson
Läst 418 gånger och applåderad av 18 personer
Utvald text
Publicerad 2014-11-17 11:38



Bookmark and Share


    ej medlem längre
värd mera än en applåd,så jag ger en kommentar.Mycket ,mycket bra,igenkänningsfaktor också.
2015-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Mirja Johansson
Mirja Johansson