fyra mil till nästa
påsklilja
bortom några extra kilometer
finns det en som blommat i evigheter
bland tusentals andra
i vinden dom omfamnar
kysser varandra i den mjuka rörelse
en så diskret förförelse
inte fanns det nån jämförelse
mellan blomma till sten
ingen skillnad från kvist till gren
befruktad av regnet
nästa dag solsken
humlor i vinden med ben så baktunga
fulla av pollen dom lätt gunga
någonstans då fåglar började sjunga
en melodi medan dom strök mot skyn
när dom mot kvällen vilade i skogsbryn
men tongången nådde fram till horisonten
sången tonades i stämmor
när solsken gick ner
nästa dag så sjöng dom allt mer
och påskliljorna dom smekte
varandra medan humlorna dom lekte
men då kylan palatset krama
tystnad då fåglar slutade svara
allt frös i stillhet
ingen rörelse eller aktivitet
nakna träd i sin ensamhet
värmen var välkommen åter
något vackert som låter
en sång som kylan förlåter.