Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I min egen kyrka








Jag har
en fiol



som flyter i floden.



Jag kan älska
med mej själv.



Jag kan gå in
i min egen kyrka



in
i mej själv



jag har
en klocka
av brons
i mitt bröst



som hon
gungar i,



vinden.



Jag kliver
runt i solsystemet.



Fiolens strängar
länkar vajrar



som jag kan gå på.



av glödhet lava
som smälter ihop
med våra läppar.



Hon är odödlig
och evigt vacker



orörd
som stillhetens vik



ut i det okända kosmos.



varenda mikroskopiskt
uppbyggda atom



sitter som en pusselbit
på henne.



Allt det hon har
sänder tillbaka allt
ännu vackrare



som en våg över havet.
och tillbaka




Prosa av Lars Gullberg
Läst 236 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-11-17 23:15



Bookmark and Share


  catharina.jerbo VIP
som en beskrivande promenad genom liv, fram till de två avslutande stroferna som är outsägligt vackra!
2014-11-18
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg