blind har jag blivit
stum, döv, totalt bortglömd

jag har glömt att älska livet
att inte begrava mig igen i vrede

mitt riktiga jag har gråtit
för att jag besegrats av det osynliga

tankar har vunnit en stor seger
mörka och hemska med en försvunnen tilltro till livet

positiv var jag men jag faller gång på gång
på knäna i djupa svackor

jag vill ta mig ut och inte falla tillbaka
jag vill resa mig och stå kvar

gnista, eld, ljus vart finns du?
desperat efter att inte igen sluta se färger

mitt jag vill vara fri och sant
jag vill hitta balans och att mitt hjärta åter bultar i skenet av en eld

jag ska brinna för att klara av att finnas
nu är det slut på förlust av min tid

jag tänker inte kyssas av mörkret
och kurra ihop mig under täcket

här och nu och framåt lever jag i verkligheten
mardrömmarna får ge plats åt drömmarna