Io *







glest och undanskymt.








skor som guppar
i vattenytan
med sulorna upp








Ensamt och ödsligt
med enstaka syrebubblor som spricker









nästan som
i en bok








som handlar om jorden.








Vita moln.
som inte har någon medvetenhet








om sin existens








en lång väntan om en urladdning måhända
när de drar ihop sej och ändrar färg








och blir till ett levande väsen
ut ur våra kalla krig i teverutan
och in i de jättelikaskogarna








och tömmer hela himlen på tårar








Nu vilar de sej runt
av vindpustar
efter en kall lång vinter








endast små glasvita
snökristaller som gnistrar sönder








av solstrålar.








och droppar ned
i avgrundens avkrokar
som håller upp sin himmel








som viskar nåd








glider ut över hällen
och landar
flytande i vågskummet.
som nu blivit grumligt
och ogenomträngligt








av tiden som krängde runt vårat krön








och jag tar en bild
innan det blir mörkt








Passerar en revy över näthinnan








Där vi kan räkna alla
de årsringar








som bildats
som runt en stam
kring våra kroppar








där vi står längs ett vägskäl








och försöker skaka av oss
hela mänskligheten








som tagit mark här








se fossiler
eller landdelar
skölja







Invid sjöhästens bo



(C) Lars Gullberg punkare poet och konstnär