ser mig själv bak och fram
alltid dömandes efter allt
orden som borde flytit ut ur detta ihåliga tomrum
aldrig mer kommer det att ske
det enda bra
utan ord som söks
inget mer av falskheten i den form där intet jagar sig själv
går fram till det som skapar oredan i den bakre raden av olyckligt ego
nuet i obestämd framtid