som ett vuxet barn finns det eviga frågor
som man nästintill resignerat inför
vart tar man vägen när man dör
och finns där smärta och plågor

det är lätt att sakna någon
men svårt att förstå
hur mycket som man orkar
att leva med utan

vi kan försöka förklara
att sätta namn på de platser
där våra älskade lever vidare
lever vidare i döden

vår tankeförmåga mäktar endast
att ge oss hopp och tro till tröst
men vi kan aldrig veta

och kanske sträcker sig våra tankar inte längre än till frågan
är du i himlen eller i ostkroksfabriken?

det sägs att små barn har livlig fantasi
men hur förhåller sig deras intellekt till döden
kanske syns sorgen i leken
den fantasifulla livliga leken om döden