Träden är
galna

och syrsorna
sover


så flimrar de förbi
och jag tänker

att staden som
kommer mot mej

i framrutan
har tänt varenda ljus

framme vid altaret i kväll.

En väg
av blanka nätter genom

Ett land
av trasiga väder.
växlingarna jag drivs av

Som inte önskar annat
än att få
gå i ide nu

Få sova några månader

Kroppen släpar sej fast
i ett metalliskt skal
över asfalten.

Havet ömt nästan moderligt
nära sina klippors kinder
som åldrats av vågor.

är ingen gästvänlig plats
vill bara hem

I radion
flyter saxofonen.

Den viskar
att vi snart är framme.

Jag älskar saxofoner
i sommargryningen.

Älskar tonerna vid rödljus
som tickar
vid nyspolade övergångställen.

Älskar
de sovande sovrumsfönstena
med fördragna gardiner.
Detta stillsamma tillstånd.

Jag svänger in på gården.
Kliver ur

lägger rosorna
i en vas och stiger in
genom porten.
där jag äntligen nått fram