Ömsom kärlek ömsom hopp som växer och
blir stora i det långa livets lopp så som en
sagas.

Ett skydd för mig för att aldrig skadas för att
alltid då nätterna vaknar och dagarna gryr,
då ljuset i livet är det som styr, då menar jag
att jag är ett med naturen, allt består av samma
kropp så uppburen.

I ärlighetens namn seglar vi vidare för alltid i
kärlek och hopp från öde hamn som blev vår
livslott, i ett hav utav okänt vatten för att med
segel färdas en evighet bort. Ett ögonblick blott
i lyckans famn som är kall till min ödeslott.

En röst sa till mig: segla du upplysta med känsla
långt fjärran, längre än du någonsin förstått.