då min själ vilade i din mjuka hand
hörde mitt ändliga jag ljuva meningar
läppar som sa,

grått var livet
blind igår, tills nu
uppenbarelse av en stor färgklick
för mig är du

gav seende  åter

under månens sken
förvandlade i ljusklara kristaller
tårar närvarande

i stundens böjelse
några timmars mil bort
låg morgondagen som skilde oss åt

den natten föll stjärnorna
för en själ, mig och dig

inga ord
bara önskans himmelsvidd
att våra jordeliv borde närmare