Mellan två brutna glas
står jag och speglar min tillvaro
mitt ansikte ger en reflektion i
spegelrutorna
mitt sinne var inte längre närvarande
när jag talade till mig själv
i stereon som var på i bakgrunden
kunde jag höra en massa ord
som fick mig att vilja begå självmord
en evig rotation i tron om att
något skulle förändras
men jag var ju bara förtvivlad
helt ensam
en ven som kopplade upp mitt sinne till ett
förfärligt minne
men gjorde mig avslappnad ett tag
jag var vaken igen
naken igen
orsaken till mitt låga begåvade jag
var eftersmaken av kemi
på något lustigt sätt så kände jag mig
fri inuti
men det var nog bara mani
jag satte mig vid mitt skrivbord
och skrev en krönika om något som hade
passerat förbi
jag ville ju också be om ursäkt
men det blev ett livsprojekt
jag försökte sova förbi dagarna men blev väckt
av min egna skräck för att se mig själv
som det jag en gång har varit
istället för det jag kommer att bli
mitt liv blev en tragedi för många
men en filosofi som kunde rätas ut
på egen hand