snurrar runt med blicken i taket och armarna rakt ut
skosulorna klibbar fast i det alkoholdränkta dansgolvet
jag skrattar utan att le; tomt
världen är suddig och jag mår illa
helt ärligt är jag så full att jag knappt minns mitt eget namn
och runt omkring mej dansar skuggor med hungriga blickar
som gör mej äcklad och less så till den grad
att jag plötsligt bara måste bort, ut i vinterkylan
natten är klar och jag andas djupt
lämnar vita spöken i luften
"här är ditt liv" tänker jag och vill skrika rakt ut
när tar meningslösheten egentligen slut?