Borta i horisonten krystas
en stor gul apelsin fram
Den kalla, stilla natten stretar mot
Dessa födslovärkar har dock ingen bot
Då svart förbyts mot blått och en massa vitt damm

Vitt damm tornar upp i stora puffar
Vitt damm över sommarhimlen tuffar
Vitt damm som formas och gestaltas för vinden
Vitt damm svävar fritt – ingen håller dem bunden

Frihet är dock förgängligt
Sommarens försvar är genomträngligt
Himlens vita skepp sjunker ner i haven
Av sol och vind de bryts itu, och döden
får en hjälp på traven.

Kvällen lider
och dagen är dö
Sommarhimlen glöder
när den färgas rö’

Solen som föddes vid gryningen tackar för sig
och faller så sakta ner
Natten vinner och himlens stjärnor blir fler och fler.