Det är en himmelsk dag. Täckt av gassande soljus. Ansikten som slätats ut. gator som blänker. Parker som kvittrar. Man hör vinden. Man andas lugnt, Man går till vattnet och sätter sej en stund och tittar ut över floden. Där flyter pråmarna förbi, fulla med allt som vi så väl behöver. ovan ligger flamingos stilla i luften. Det var där jag började att skriva, just där som havet gjorde allt möjligt. Jag vet att vi lever i en hemsk tid. Den bränner så i hjärtvrån, av oro. Och om vår framtid. Döda korallrev, en blek linje som syns på radar. Hur färger mister sin lyster. Jag hör vinden och bladen som viskar till oss. Hör flamingos ovanför mej som ligger stilla i skyn, tittar ner på oss. Det börjar blåsa och vädret skiftar snabbt. Som om jag drömt, känner hur pulsen slår mot mej, hur jag dras ner under jord och har ett tåg som väntar, en tid att passa, ett hem att återvända till. Väl där drar jag för mina gardiner, slumrar långsamt in mot natten. Ingen måne i natt