Trädens yttersta spetsar
svindlar
stillheten är främst
en skog av streckade fossiler
ren och orörd är morgonen
natten ligger ostörd i blanka pölar
det lätta vita ljuset omgärdar allt
här finns inget mörker
ingen sol och inga skuggor
bara det matta utspätt till klarhet
luften är min barndoms, frisk och ljus
marken andas av gamla löften
enda rörelsen är fåglars
deras sång drar genom blodet,
mina mjuka skuldror
med en koftas rörelse tar jag mig ut