Stark upplevelse i indiankulturDagens Native Americans använder sällan sina indiannamn. Många har inte ens något. En följd av anpassningen till samhället. Det bottnar också i en gnutta skam, tyvärr. I följande text om en svetthyddeceremoni har alla personer indianska namn men det är bara åldermannen som använder sitt. Han bär det med stolthet.
Den anskrämliga skapelsen bestod av pinnar klädd med presenning och gamla mattor Ett smutsigt täcke som förhänge vid entrén Utanför brann två eldar, en stor, en liten Över den stora en hjort på roterande spett I den lilla, mest en glödbädd, låg några runda stenar för uppvärmning
Ruggigt att klä av sig i kvällskylan På knä kröp vi in och satte oss kring en ring av stenar mitt i svetthyddan De heta stenarna fördes in med hjälp av naturvuxna grenar, likt gripklor De lades i den stenomgärdade mitten Täcket drogs för, tätades till vid sidorna Mörkret lade sig tungt över våra axlar Ögonen vandes efter en stund vid det svaga ljus en stearinlykta gav
Fem män tätt ihop i lotusställning vänd mot hyddans mitt Min vän Monty yngre brodern William fadern Donald farfadern Red Bird och The Swede
Den gamle tog en fläta sweetgrass tände den och blåste energiskt för att få glöd och därpå följande rök Helande och renande rök som var och en i medsols ordning skulle inneslutas i Lite tobak ur en pung offrades bland stenarna
Red Bird tog en skopa vatten Hällde över de heta stenarna Chocken var ögonblicklig Het ånga överraskade obarmhärtigt Kippande efter andan accepterade kroppen efter någon minut den brännande dimman Mera vatten … Fler chocker …
Donald trollade fram en handtrumma Liten till formatet men stor i tonen Det rytmiska dunkandet kändes som tydliga slag mot svettdrypande kropp När takten överensstämde med hjärtats puls blev känslan smått euforisk Kroppen styrde inte längre Musiken hade tagit över förstärkt av den fuktiga hettan och att vi satt så tätt ihop Ja … nästan intimt
Han började försiktigt sjunga för att sedan stiga i styrka De andra föll in i sången Förstod endast några enstaka ord Gissade att det delvis handlade om den tragiska Trail of Tears 1838 då stammen nästan förintats Endast de som gömde sig i bergen klarade sina liv Upphovet till dagens Cherokeestam
Mera vatten Stod knappt ut Svårt att andas Allt gungade Ville inte visa mig vek Satt kvar
Pipan kom fram och monterades ihop Tändes under besynnerliga riter Den vandrade laget runt medsols, with the sun, som allt gör i indiansk kultur Pipan skickades förbi då jag inte var införstådd med dess innebörd och helighet
Red Bird vände sig till Skaparen Tackade för sommaren Bad att hösten skulle bjuda på godhet Att alla på reservatet skulle få vara friska Att den nya vännen från andra sidan Atlanten skulle välsignas med hälsa och framgång
Omtumlad på darriga ben släpptes vi ut i det begynnande kyliga höstmörkret Var helt snurrig i huvudet Uppskattade därför doppet i floden Plågan släppte Huvudet fungerade igen
Nu hade kvinnorna intagit hyddan Modern Bertha mässade entonigt en ritualsång Döttrarna Lucy och Carrie föll in med sina betydligt ljusare röster
Tanken på de halvnakna kvinnorna endast dolda av ett lager presenning gav näring åt smått förbjuden fantasi Bertha bar åldern med elegans Döttrarna såg mycket bra ut Carrie, den yngsta, var vacker Rak ståtlig hållning Pigg blick som aldrig vek undan Ansiktet inramat av mörkt hår, så svart att det skiftade i blått Kroppen var gudinnelik Skaparen måste ha varit på bra humör den dag han formade henne
Fick anstränga mig för att hålla tankarna borta medan jag hjälpte till med förberedelserna inför den stundande höstfesten
Helstekt hjort stod på Cherokee-matsedeln
© Kjell Åhsberg
Fri vers
av
Kjell Åhsberg
Läst 552 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2014-11-29 17:09
|
Nästa text
Föregående Kjell Åhsberg |