Det tänds en stjärna för dej och två för den som tröstar dej när du gråter det näst sista steget mot toppen

Innan du skådar skönheten gräset skogen vajar glänser i grönt Och guld över den mjuka myllan svävar gråten i minnen efter dej ändå  glädjen i ett äkta hjärta känner ingen skuld

Runt värld och över rymd du med änglar färdas i himlen in glädje  gråt i sol och regn men kära Vän min jord är lika mycket min som din,

Skurar av hagel intill regnbågen Där du svävar klär alla gömslen I vitt ja pärlbeströdda blir alla blommor med sina mjuka halsar bland alla viden och djupa snår

Ja i sommarvind besjungen om tårar som ska skimra som pärlor i ditt hår så flyktigt nyss gnistrade i allt Det vita solens gula fingrar smeker varje pärla spinner små gångar tränger värmer den som gråter hjälper tröstaren att läka Sina sår.

ge mej mod ge mej vingar att lämna marken, i ditt hjärta stort och ömt

bor alla du kände och aldrig glömt, bara sväva flyg min vän vänd dej inte om

för någonstans finnes gud som lovar dej att du träffar alla dom du höll så kära

nere på jorden en gång.