Det var likadant varje år.

Första advent och stakarna skulle fram.

Vår käre Pher Gidefjord tindrade med ögonen och tankarna gick osökt till gångna lönskalägen med gårdens pigor.

Frodiga Barbro med dom breda låren, lilla väna Kerstin med den spefulla blicken eller Lisa med de alltid så rosiga kinderna, som var så händig på att stoppa julkorv.

Härliga tider, strålande tider...numera fick han vara nöjd med att ha en relativt normal avföring...