Stormen

har dragit förbi

skälvningar av stillhet
dröjer sig kvar
i universums
himmelshav

mjuka bollar av skum
rider på vågor
av lavendel, indigo, marin, kobolt
och hundra andra nyanser

doften av manglade lakan
och barndomens violtabletter
blandas med salta tårar
som äntligen kommit till ro

och hoppet
omfamnar oss åter.

* * *

Drömmen

kittlar oskuldsfullt

foten under bolster av dun
smyger vidare
njutbar rysning
längs med låret

växer sig starkare
fradgan av en flodvåg
sköljer häftigt över magen
bröstkorgen

seglar upp mot hakan
stannar upp
skvalpar en stund
mellan mjölkbleka nyckelben

drar ena mungipan försiktigt uppåt
sluter fred.

* * *

Båten

av hallon smakar sött

liksom dina kinder
värmer mina händer
viskar att det är över nu
att vi klarade det

och vi driver utan mål
mot soluppgången
en rubin i horisonten
på brinnande hav

och du håller mitt hjärta
och du släpper inte taget
för störst av allt är kärleken
och minst av allt är vi

och modigare än så här har vi aldrig varit
och räddare än så här kan vi inte bli.