"Vi vet inte hur det kommer att bli"
säger du
och inte så mycket mer än så
säger du
och jag känner att jag borde
ta mig samman
och inte vara så förtvivlad

men du
har aldrig varit väldigt vacker
och dansat
rytmiskt fram till takt bara du har hört
och ropen
och visslingarna
och biltutorna följde mig på vägen
och jag var självklar i centrum

tänker jag
och ser min kropp förfalla
och hela jag faller på golvet
för benen bär mig inte alltid
och jag orkar inte ens gråta mer

och jag drömde om att bli
stark och vacker äldre kvinna
men vid 45 föll 20åringar som furor
och du skrattade åt dem i telefon
när du förklarade att jag kände deras mammor
och att du var den beryktade gitarristen
och "du har ingen chans"
sa du till den fjärde som ringde

och nu finns det inget kvar att vara stolt över
gråter jag
och skrattar inte alls längre
och dricker inte vin längre
och vill nästan inte äta längre
och vill inte leva längre.