Här har en stor tomhet gått förbi
vid skilsmässobordet där
familjen brukade äta.

Här är en saknad, stolen där
han brukade sitta, skratta, prata.
nu tystnad, om det som var.

I taklamporna sjunger syrsorna tyst,
glaskloten blöder värme
vattenådrorna bultar.

Men ändå: bleka dagar, allt är trött
och färglöst - snö - ihålig och kall
faller över köket.

Nu, dagar har gått, veckor, månader
snart år. Om än snön ligger kvar
har den börjat tina och man kan fortfarande
höra tomhetens suck, nu en smekning.