Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
dröm. till O.


Tuppen

 

På en av semesterresorna med mormor och sönerna stannade vi vid en liten vitkalkad kyrka i en nordfransk by, vars namn jag har glömt. Kyrkan var gotisk med strävbågar och en spetsig tornspira. Högst upp på spiran tronade en klassisk svart tupp i järnsmide. Jag kisade mot solen för att kunna urskilja tuppen bättre. Under ett ögonblick inbillade jag mig att den rörde på sig.

Mormor tog de tre sönerna med sig för att gå in i kyrkan och titta. Jag förklarade att jag strax skulle komma efter, och fortsatte spana mot torntaket. Nu flaxade tuppen med vingarna. En, två, tre gånger. Det var alldeles för påtagligt för att vara en synvilla, och jag var varken trött eller berusad.

Jag gnuggade ögonen, vilade blicken mot kalkstensväggen och blinkade. Nästa gång jag såg uppåt hade tuppen vridit sig ett halvt varv. Det var underligt, eftersom det var fullständigt vindstilla, men ännu märkligare var det att han såg ut att ha växt. Djuret hade fått rundade former och något mera upprätt i sin gestalt. Han liknade nästan ett litet barn. Märkligt nog blev jag inte rädd, bara storligen förundrad.

Jag blinkade igen och nöp mig hårt i armen för att kontrollera att jag verkligen inte drömde. När jag åter lyfte blicken satt en man i svart rock och hög hatt på taket. Han såg blek ut. Han vinkade försynt, och började sedan klättra nedför taket och vidare nedåt väggen. Det var helt otroligt. Han gick som en spindel. Kanske hade han sugfötter på sina svarta stövlar?

Mannen kom ner från väggen och klev med raska steg över grusplanen, så att det knastrade om stövlarna. Han log försiktigt mot mig.

- Hej, sa jag. Hur gjorde du det där?

Mannen ryckte på axlarna och sträckte fram sin hand.

- Övning ger färdighet. Coq Rouge heter jag. Du kan kalla mig Tuppen.

- Rouge? Men du är ju svart?

- Det är bara utanpå.

Just då steg mormor och barnen ut genom kyrkporten och kom fram till oss.

- Nu missade du någonting fint. En sån ljuvlig liten landsortskyrka!

- Det här är Tuppen, förklarade jag.

Tuppen hälsade artigt på mormor och mina tre runda söner. De stirrade med runda ögon tillbaka på hans solkiga rock och bleka, gängliga gestalt. Han var bara en yngling, såg jag nu, men hans gestalt hade ändå något böjt och luggslitet över sig.

- Hur kommer det sig att du talar svenska? undrade mormor.

- En tupp gal på alla språk, log ynglingen.

- Varför kom du ner från taket? frågade jag.

- Jag fick syn på en solglimt i ögonvrån, sa Tuppen och blinkade mot mig.

Så vände han sig mot pojkarna och drog upp något ur rockfickan. Det visade sig vara ett skimrande silkestyg. Ur tyget drog han fram en blå leksaksbil. Och en gul. Och en röd. Han gav dem till pojkarna i tur och ordning. Tripp, Trapp, Trull. De skrattade förtjust. Mormor klappade i händerna.

- Som tack måste du följa med oss hem och äta! Jag har lagat svenska köttbullar!

 

 

Tuppen tackade artigt för inbjudan och slog följe med oss genom byn. Huset som mormor hade hyrt låg alldeles i utkanten, vid en lummig skogsdunge. Mormor begav sig genast ut i köket och satte igång att skala potatis. Jag serverade Tuppen en öl. Pojkarna satt på rad vid matsalsbordet med förväntansfulla blickar. Tuppen blinkade, drog upp tre svenska tjugor ur ölburken och delade ut dem. Sönerna blev så paffa att de både bockade sig och tog i hand.

Tuppen stack åter ner sitt pekfinger i ölburkens öppning. Denna gång drog han fram ett armband med svarta länkar och gröna pärlor. Han fäste det kring min handled och kysste min hand. Jag rodnade lätt och tackade.

- Mamma, kan han ta av sig huvet också? undrade Tripp, den äldste av grabbarna.

- Jag vet inte, svarade jag ärligt.

Tuppen grep sin hatt som för att lyfta på den. Huvudet följde med och grabbarna skrek så att mormor rusade ut från köket för att se vad som var på färde. Innan hon kom fram satt dock både ansikte och hatt på plats igen, och ett spjuveraktigt leende spelade på Tuppens läppar.

- Det var inget, sa Tripp och Trapp med en mun. Mormor gick ut i köket igen.

- Övning ger färdighet? frågade jag, inte utan en viss oro i rösten.

Tuppen nickade nöjt. Han lyfte min hand igen, som för att studera armbandet, men började i stället smeka lätt över mina fingrar. Det kändes underbart ljuvt och lent, som en mjuk fjäder. En värme spred sig i handen. Plötsligt hade jag sex fingrar i stället för fem. Grabbarna skrek inte nu, men de andades in samfällt.

Mormor kom med köttbullarna. Vi åt med god aptit. Sedan drack vi kaffe och spelade kort. Tuppen visade oss flera imponerande korttricks, men förvandlade inte fler kroppsdelar under kvällen. I stället drog han fram en ros ur hatten till mig och kysste min hand ännu en gång. Sedan tackade han för maten, dukade ut och hjälpte mormor med disken.

 

 

Jag gick ut och tog en cigarett. Genom köksfönstret hörde jag deras samtal över diskbaljan.

- Ursäkta, Madame, att jag frågar – men är din dotter gift?

- Gift? Nej, hon är frånskild. Ensam med tre små pojkar. Det är inte alltid så lätt förstår jag. Jag hjälper henne så gott jag kan.

- Hon är mycket vacker.

- Tycker du? Ja, smaken är ju delad. Hon är snäll i alla fall, och hon har ett gott huvud. Jag skulle önska att hon träffade en ny man så hon slapp vara ensam.

Jag hörde ett svischande ljud, kikade försiktigt in genom fönstret och fick se Tuppen svänga borsten över diskhon. Vattnet och skummet försvann på ett ögonblick, och disken låg skinande ren och blank i hon. Mormor slog händerna för munnen i förtjusning.

- Skulle hon hålla tillgodo med en trollkonstnär, tror du? Tuppen lät mycket hövlig på rösten.

- Ja… hon har väl alltid varit något av en spelevink och en teaterapa, så det skulle nog inte möta något hinder, vad jag kan förstå. Har du någonstans att sova i natt? Mormor log varmt mot Tuppen, medan hon plockade in disken i skåpen.

- Nej… ingenting avtalat, men det ordnar sig säkert…

- Du kan ta gästrummet. Tora kommer säkert in till dig och sätter på värmen, och bäddar. Du kan kanske behöva ett bad också?

- Det… skulle säkert inte skada…

Jag hörde att Tuppen bara låtsades stamma och tveka, men han gjorde det så charmigt att jag bara blev mer nyfiken.

 

 

Mormor hade berättat att vi skulle åka hem till Sverige redan i morgon. Ur ena rockfickan drog Tuppen en strut i cellofan, fylld med ostbågar, rädisor och annat smått och gott att knapra på under färden. Ur den andra fickan kom pärlplattor till pojkarna att syssla med i baksätet. Förtjusningen över de nya gåvorna var stor.

Jag gick genom en-suite-badrummet till gästrummet, vred upp elementen och hängde täcket på en stol framför, för att det skulle bli varmt innan jag bäddade. När jag kom tillbaka till vardagsrummet hade mormor gått för att natta lille Trull. De två större grabbarna lekte med kortleken och försökte förgäves härma Tuppens konster.

Tuppen drog upp två flaskor vin ur sina outtömliga rockfickor, och serverade mig ett glas, som blixtrade fram ur hans hand. Han såg mig djupt i ögonen.

- Du har en vacker själ, sa han.

- Hur vet du det?

- Det känner jag. Den sitter här i mellangärdet.

Tuppen lät sitt ena pekfinger löpa över min diafragma. Åter kände jag den varma, behagliga rysningen. Pojkarna fnittrade och försökte fåfängt gömma sina ansikten i korten. Jag antog utmaningen och petade tillbaka. Revbenen på Tuppens magra kropp kändes tydligt genom rocken och jag greps av ömhet. Han nöp mig lekfullt i sidfläsket. Över hans bleka hy spred sig en svag rodnad.

- Jag skulle få mer att hålla i än du. Om vi skulle.

- Hm, jo du har väl inte det så fett där uppe bland molnen kan jag tro. Men nu ska jag gå och natta mina barn. Ta ett bad så länge om du vill!

- Det låter som en god idé.

 

 

Tripp och Trapp ville inte höra några godnattsagor i kväll, utan bara leka med sina nya bilar, så nattningen var snart avklarad. Jag stannade en stund utanför dörren och lyssnade. Naturligtvis viskade de om mamma och Tuppen. De fnissade som tusan och jag kunde ana ett och annat könsord. Jag drog mig diskret nerför trappan och hoppades de inte skulle följa efter.

När jag återvände genom badrummet för att bädda låg Tuppen i badkaret och masturberade. Hans kropp var verkligen röd, mager, våt och hal efter badet. Coq Rouge. Han hade spänt sin livrem över höften och lagt sina hängslen i kors över bröstet. Det såg ut som en slags makaber korsfästelse. Kanske lekte han att han hängde på spiran igen. Jag blev mycket gripen av synen.

- Ursäkta, kan jag få ett täcke, mumlade mannen i badkaret.

- Tänker du på pojkarna? Jag har låst dörren. Vill du inte hellre ha mig?

Han svarade inte. Jag klädde av mig, kröp ner i karet och lade mig ovanpå.

En kort sekund rörde hans heta lem vid min öppning och jag anade sötman. Sedan smet han ur karet för att gå in i sovrummet och fullborda akten för egen hand.

 

När jag kom in efter honom för att bädda såg han skamsen ut, och frågade hur länge jag hade varit borta och nattat pojkarna.

- Sex, sju minuter, hur så? sa jag och skakade täcket för att få påslakanet på plats.

- Det blir två och en halv timme sammanlagt. Veckans rekord.

- Du har det rätt så ensamt i din värld, va? Men nu är du ju här hos mig.

- Jo. Men jag vet inte riktigt hur man gör. För att tillfredsställa en kvinna.

Jag satte mig försiktigt på sängkanten, drog täcket om hans magra kropp och höll om den förtrollande kraken. Herregud, en äkta oskuld. Här gällde det att börja från början och gå försiktigt fram.

 

 

 

 

 




Prosa (Novell) av Nanna X
Läst 1074 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2014-12-05 14:59



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jag har inte läst något på länge, länge men Din text fångade mig. Riktigt trevligt!!
2023-06-15

  erkki
Fin! Gillar tonlägena och den varsamma atmosfären. Den där svärmorsrollen har jag också bekantat mig med. Rar och full av insikt.
2015-11-03

    tehdog
Noterar att du blandar ner och ned. Medvetenheten i det får du gärna motivera.
2015-10-04

    Lars Gullberg
Det finns någonting Nannaistiskt originellt

Anarkistiskt vackert

sprött moderligt

levande

och såå mästerligt skrivet

/Lasse
2015-07-02

  aol
En lättläst spännande berättelse
2015-03-07

  Berth
Det var en fantastisk berättelse.
Var det en önskedröm? Eller kamske en sanndröm?
2015-01-28

  Lärling
Vilken underbar berättelse; spännande, lättläst, annorlunda...!
2014-12-09

  Staffan Nilsson
En sån förförare!
Han alltså
2014-12-08

    nånja
din penna är ett trollspö!
2014-12-07

  Anya VIP
Nu när jag såg kommentarerna nedanför måste jag tillägga att jag också tänkte lite på Mästaren och Margarita.
2014-12-06

  Anya VIP
Sketans vilken originell text... bildrik och mycket bra flyt. Tycker tuppen är lite otäckt mystisk men fascinerande ... Tycker också om att du törs skriva rakt om sexualitet på ett moget sätt, dvs inte "erotik" utan på ett djupare plan.
2014-12-06

    Svarte Petter
Du är bra. Riktigt bra. Möligtvis något för lång text för poeter. Antar att du gilla Bulgakov?
2014-12-06

  Veven
Tänk att en svart järnsmidestupp kan vara så mycket mer... Riktigt bra!
2014-12-05

    ej medlem längre
Jisses vad bra! Vilken fantastisk berättelse!
Man liksom bara flöt med...
2014-12-05

  i af apa
en ny Klassiker....!!
2014-12-05

  Stefan Albrektsson
Kanonbra, vindlande skrivet!! Bara så.
2014-12-05

    prima donna VIP
helt underbart, vilken berättelse, jag vill höra fortsättningen! Det är du som är trollerska här!
2014-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X