Född en sen novemberkväll, visst låter det deppigt
Löven faller hårt, folk kallar det tragiskt
I bilen till akuten, pappa föll i gråt
Han gjorde allt han kan, bedjande sade han förlåt
Hon kunde inte hålla ut, pappas ögon dem brann
Döden stod på lur, som bara djävulens kan
Ett liv hade tagit slut, och tårarna bara rann

Ett förnedringens tecken, skulle man det kunna kalla
Vad han har gått igenom, vad hade han för känsla då?
Han fick den hårda gatan knalla, jag kommer aldrig kunna förstå

Där satt vi tre snubbar i samma båt
Bära eller brista, allt i den var iallafall vårt
Ett ärr för livet? Psykologen kanske hade rätt
Har jag ärvt ett hjärta som flimmrar?
Där det sitter som en pulserande käpp