fullmåne i mitt åttonde och
slöjan är
tunnare
för ett ögonblick
-skymtar
jag försöker behålla mitt lugn
projicerar i alla fall något liknande utåt

spindeltrådar visar sig i motljuset;
väven av verklighet
vill hålla mig öppen i underströmmen
-'bara ett litet dopp'

(är ingen badkruka)

varje känslomässigt utlopp, ett rasande, stopp
särar slöjan
slappnar av in i smärtan
ingen ångest ingen moral ingen längtan
tillåter förvandling
att ske
ger mig själv tillåtelsen

förlåtelsen

ur vatten -min styrka min svaghet
mitt sanna hem
smeker brösten, vårtornas tunna hud med tungan
kysser hennes tunga ögonlock
svävandes i dimman

hon avslöjar mig