Kärleken som vissnar av rädslan att förlora någon
Jag grep med klor
Runt din midja
Jag ströp dig
Tills du flämtade efter andan
Låste in dig
Och hade stenhård koll
Du var min och ingen annans
Jag var så rädd att förlora dig
Det enda jag gjorde vara att pusha iväg dig
Jag blev sur när jag förväntade mig
Att du skulle ge mig min lycka
Du fanns inte nog
Men egentligen så var det en lögn
Lika giftig som en kobra som hugger
Det var det jag inte såg
Din kärlek som du visade annorlunda än min
Jag kastade dig omkring med ord efter ord
Ditt leende gjorde ont
Du ville ju så gärna
Men saknaden dog och du ville bara springa
Andas ren luft
Utan hackandet som bestod
Din kärlek tynar bort för att jag aldrig förstod
Jag behöver leva med
Ett eget hjärta som slår
Inte behöva veta varenda linje av ditt hjärnkontor
Att växa vid din sida
Inte skugga din krona
Känna balansen stämma
Jag älskar dig
Och just därför behöver jag också av egen respekt
Bygga upp mig själv och ha ett eget liv att leva
Då är du med mig
Jag längtar till den dag
Jag lyckas resa mig som en underbar ros
Vacker och stark utan beroende av
Någon annan än min egna person