När ringarna skavde och bojade krav,
vi lirkade av dem en natt.
Vi tog var sin spade och grävde ihop,
Vi la' våra ringar i grav.

Vi krattade graven och prydde den väl,
med kärlekens rödaste ros.
Vi mindes tillsammans en askungebal,
vårt möte i hjärta och själ.

Vi ställde oss rygg emot rygg och så skrek,
vi vår bitterhet rakt ut i natten.
Sen öga mot öga vi gav till varann,
de vänliga orden och skratten.

Sen valde du din väg
och jag valde min
och sedan vi började gå...

..det kunde ha varit så...