Ridån sänker sig över nejden
och näktergalen sjunger sin eviga visa -
till människors ständiga häpnad.
Tystnaden sträcker sig mot månen -
när själen strider mot förnuftet -
med ett svärd av sammet.
Myrorna på marken vandrar försiktigare -
likt en rännil av tallbarr -
för dem är älvorna himlens gräns.
Livet är så mycket lenare om natten.