med vemod brännande längs hans ömma kanter
försökte han rama in henne i trygghetens värme

hungrandes efter det där inre
det där han aldrig kommer åt

och hans ansträngningar bevattnade
med desperationens tårar
kommer aldrig få någon skörd

men i drömmarna

där omfamnas han av hennes innersta
det där inre han aldrig kommer åt
det där inre hon alltid håller dolt

och uppvaknandet

slår hans värld i spillror
och hans ansträngningar
kommer aldrig få någon skörd

om han bara visste

hon drömmar samma drömmar