två månader
tio kvar
sen har det gått ett år sen jag sist rörde vid dig
och du får förbli i dimma
i dammet efter droskan
en tappad hatt på vägen
för jag minns inte dina kinder mer
min kropp har glömt din beröring
mina ådror förträngt giftet när du kom över min rygg
frätande fingertoppar
brände mina nervtrådar till sot och eko
och om du ringer på min dörr
på brustna bröstvårtors klockor
väntar ingen på hallmattan
ett tomt brevinkast
en mörk labyrint i hallen där du lyfte mig och kastade tillit i marken
och somrarna som gått sen dess
evigheten sen vi dansade natt
har gått mig förbi
kvar är bara
skavsår på min kropp
mörka ringar och brännmärken
blåa sår
efter dagarna av lek bland glasflaskor
en utopi
ett slagfält
ett sår
och det är allt jag minns av dig