Så är det nu åter en dag efter stormen
i stiltje, och vinden är svag i formen
ty världen har börjat gå sakta
bromsa in och mot spökena vakta

de som bor under bjälkar i taken

mörkret har dragit sig tätt
som en säck av vävduk så lätt
för att skydda oss från demonen
som bor inuti vevgrammofonen

nolltomtarna på loftet håller mig vaken

Kurt- Rudolfs mule har slutat att rinna
han har kryat på sig, försöker nu finna
om den först planen han hade tänkt ut
om med våld man kan bädda för lyckliga slut

bör man skjuta och slåss för att göra en revolution?

för vad händer med människor sedan
när livet går på, varje vecka till fredan
förtryck och förtret kan ej leda till fred
nej en sittstrejk är bättre ,låt oss sätta oss ned!

Vilken snilleblixt, de sätter sig ner och bildar en Fredsunion!

Saffransgul är stalledrottnings klänning
tar med glädje bort den mörkaste presenning
mössen flabbar, fnissar och visslar en vals
herr giraff sträcker frimodigt på sin långa hals

Änglakören övar idogt på sånger om kärlek och fred på jorden

Under tiden vandrar i öknen de tre kungar vise
trots all sin lärdom har de nu i tanken gått vilse
är det Saffran som ska bli vår räddare i nöden
ska Hon trolla bort vårt lidande och själva döden?

Inte kan väl en kärring få tala om fred, nej männen har orden!

Så gick det så illa att de tre vise tre männen började trätas
ty att rädda vår värld kunde väl ingen kvinna tillmätas?


Vad ska Saffran nu göra
ta de tre i varsitt öra
läxa upp dem med argument
att feminismens stjärna hon tänt