Tredje ljuset är snart tänt

mycket har i stallet hänt

Rudolf sa: Revolution!

men sen tappade han tron

och blev löddrig som en såpa

än slåss vi med denna gåta:

blir det någon riktig jul?

rödsvart, randig eller gul?

Resume: Efter festen i stallet dyker Renen Rudolf upp och vill starta Revolution. Alla verkar hänga på, även Her Royal  Highness Saffran och Elake Eljest... Då tar Rudolf av sig lösnäsan och avslöjar sig som Kurt Olsson. Giraffen ställer sig på post i skorstenen och hela spiltan förvandlas till en såpa med dribblande elvor, dansande apor och damorkester. De enda som fortfarande demonstrerar är älgarna i skogen intill, och författaren som river ner den fjärde väggen och försvinner i tvättstugan. Ensemblen slappnar av med tomtebloss och påfyllning av snor. Då kommer stormen! Spiltan knakar, Saffran och gänget binder fast sig. Till slut lyckas de ändå genomföra ett lussetåg med bullar och banjo, trots att hela stallet verkar ha blåst bort. Kurt-Rudolf och giraffen får medaljer. Eljest har ångest, läser Kropotkin och undrar vart revolutionen tog vägen... 

VECKANS LUCKOR:

Lucka 8 av Ingela Svenson

Nu har tiden i december gått
åtta dagar och det börjar bli brott'
stöpa ljus, koka knäck och lacka
på paketen som vi ska packa

rimma ramsa är nu måsten
snön yr ute i snålblåsten
röda stallets väggar stadigt stå
skyddar alla nolltomtar små

Saffrans bakbod doftar tung
frestar både gammal och ung
av mandel gör hon en krokan
bullar med saffran, gris av marsipan

tomtar noll och gamla troll
sjunger fånig rock and roll
Eljest basar djupt i bröstton
alfer flamsar i falsett-ton

bara renen Rudolf är tyst
sitter sur, säger inte ett knyst
ur röda mulen droppar snor
han är snuvig igen precis som i fjor'

han som måste jobba var julnatt
arbetstidslag bryr ej chefen ett skvatt
men iår vill Rudolf inte va me'
Rudolf ska strejka, det ska vi få se

-han smider planer, men under tiden

sjunger Bing Crosby precis så smörigt
som han brukar, det är ganska störigt
ingen vill höra på gamla White Christ-mas
när kapitalismen ska störtas i ras

för Rudolf ska starta en revolution
alla knyttar och tomtar tar ton
renen Rudolf brölar nu Internationalen
Eljest ropar slagord som han vore galen

Saffran Stalledrottning höjer röda fanan
se, nu är hon också med på banan
trots sin ädla konungsliga rang
kräver jämlikhet men sjunger visst Bjällerklang

paketen ska delas ut bland de fattiga
pepparkakor till stollar och fnattiga
bland sagor och barrikader ska firas julen
mens stjärnorna tindrar över usla skjulen

Lucka 9 av TornTrappThrillern

Saffran nu gnuggar helt yr sina russin:

Hur kom sig sagans armé plötsligt tassar?

...polkagris, nollnissar, älvelvor dussin...

Marsch ut ur stallet man bjällrande jazzar!



Snön virvlar vildsint kring mörkmurken brädvägg

Stormus o lillmus just mellanmöss blivit

Snor-ren majoren bereder rask färdväg

torrskodd på älven där tolv redan klivit



Drottning som blott vill få julmys att jäsa

hålls så för skyldig - skall kryddburkar krossas?

Rudolf klär av sig sin clownröda näsa

Där bakom masken stoltserar Kurt Olsson [Bing Crosby?]



Allihop väsen är med i hans såpa

tydligen televisionssända änglar

som nu förväntas ge värme åt dockskåp

knöfullt möblerat trots bar brist på pengar



Eljest förklarar som lösning på gåtan

att tomtar drömmer - här bor inget monster

Prövar man gafflarna sticka i tårtan

blir de strax nycklar till gycklarnas konster



-Svammel, skrek suggan, det rimmar ju illa!

Utsugning pågår men ej genom klappköp

Julen är gul likt en stjärnskugga stilla

Jag tycker OM saffran hur vi än glöggsöp [och lucköp...]



-Oj, sicken cirkus! Vem menar nu vad här?

undrar giraffen med huvud ur skorsten

iakttar snövidders ringlande rad där

taktfast figurer drar fram som ett norrsken

Lucka 10 av prima donna

Ååå en sån såpa! Filmteamet filmar, zoomar och klappar. Ack dessa dramatikar! Älskar att sitta vackert, ligga, rulla runt, skälla och vika ut sig framför kameran, åma sig och kråma sig.

Elvorna visar upp sina fotbollstalanger, dribblar förbi försvaret i den pudriga snön, gör snygga glittervändor, drar särken över huvudet och visar magen där regnbågsrutorna lyser igenom.

Saffran jäser över av majestätisk märkvärdighet men trots att russinen är snyggt skrynklade vet hon inte vilken profil som göres bäst i direktsändning (och egentligen så är det chimpanserna som har apanage, de dansar nu orangutango till Gorillaz).

Snor-major rider på en gul saffranskuse, voltar och viftar med en låtsaspistol, visar konster som den värsta sir kuse skott.

Mössen bröstar upp sig men är oeniga om säget är: man eller mus kontra mun eller mas? De dividerar ett tag men beslutar sig sedan för att vara manliga musor.

- Vart tog revolutionen vägen? Skumögda tomtar ses muttrande tipptappa i djupsnön. Aldrig hört talas om ATP -Allmän Tomte Pension?

Giraff har hals över huvud flytt från cellskapet till det märkliga sällskapet tillsammans med gafflar och en griffeltavla som hon köpt på krita.

Älgarna som demonstrerat i skogen intill, speciellt Bing the King, ansluter sig nu till gänget i hopp om att få gehör (han har tonsatt en klagovisa angående användandet av gevär).

Denna rena rama såpan ackompanjeras av Kurt-Rudolfs damorkester. Allt har fått spel: triangelspel, änglaspel och ett hejdundrade himlaspel där norrskenet leker tafatt med Eljest på himlen.

Men är det också ett enda skådespel? Ett spel för Giraffs griffelgalleri och en kurtis med Kurts på förhand kultingförklarade tv-serie? Kan skumtomtar få mål i mun? Endast Sifferluckor har de rätta chiffren...


Lucka 11 av Catharina Edin

en andhämtning behövs ibland
jag stannar upp i sagoland

tvättar mina smutsiga händer
tvättar tomteluvor, en i sänder

tiden går fortare nu
när vi närmar oss julen
jag stannar hjulen

ser mig omkring som jag alltid gör
lever efter gehör
skriver som det faller sig

kanske borde jag sagt nej till kalendern
mörkret är för tungt
orden är så obarmhärting många
minuterna är korta; sekunderna yr
som guldflingor här utanför -

lycka till imorgon
med fortsättningen

lycka till med julsagan
jag har tvättstugan

 Lucka 12 av TornTrappThrillern

Mitt i allt hade Saffran låtit stänga av inspelningen av dokusåpan. PAUS hade det stått på tablån som lös i guld över hela himlen.

Under ett helt dygn hade kamera-kamelerna fått sitta arbetslösa. Rättare sagt hade de fullt sjå med att äntligen hinna glo (i varsin igloo) på diverse andra julkalendrar ur mänsklighetens sagolika historia.

Ett par tomtar behövde ta ett tomtebloss. Somliga tog sig en tur till toaletten, för första gången sedan den första advent. En tomte hann fara ända bort till tippen för att hitta sin tappade vante. Resten behövde få sina luvor tvättade och loftgångar renskrubbade.

Majoren behövde skaffa mera snor, så att han kunde fortsätta uppfostra de osnutna tomtegrisarna, få dem att låta bli att sno marsipanmarmelad, räkna russinkottar till rätt maskineri, lära dem hur man snor ihop en rejäl plåt med lussebullar, arrangera desamma i exakta kolonner.

Det visa monstret Eljest behövde uppdatera gåtorna i Gamla Boken. Han hade just funnit en gåta i hörnet som löd "14?" samt en fjärranifrån som sökte svar på "15?". Emellertid hade Eljest ingen aning om hur han skulle infoga dem i sin klassiska samling.

Mellanmössen behövde komma in i lite annat manus - och därtill byta roller med varann, så att den som förut var stormus nu blev lillmus, medan den som tidigare var lillmus nu blev stormus (med lämpligt tillhörande svärd och/eller gaffel).

De heliga, osaliga älgarna från grann-skogen intill behövde få gehör snarare än gevär.

De tolv ljuselvorna behövde ladda batterierna inför Lucia-kalaset. Dessutom lära sig sina instrument i varsin vrå, så att de sedan kunde spela ännu vackrare tillsammans i damorkestern. Då kunde de alls icke samtidigt hålla på och lussa sig och dansa därute eller spela snöboll. Glittervändningarna fick de minsann göra på blåsinstrumenten och änglaspelen. Förutom den bland ljuselvorna som skulle bli Lucia och få sjunga helt själv.

Stövelknekten Carpenter behövde skaffa nya plattor till jukeboxen. Crosby, Cochran, Cliff, Cline, Cash, Carole King och Spector höll visserligen förevigt, men någon gång måste han våga prova en smula modernare sånger, som av Cohen, Creedence, McCartney, Carly Simon och Cat Stevens.

Varenda väsen hade mer än nog av pyssel att paketera, poesi att posta, plus ännu mer personliga sorteringar att syssla med. De behövde betydligt fler luckor än tjugofyra, ty här gick ickelunda att knö in minsta bokstav till (utöver de sedvanliga bonus-bockarna vill säga).

Kurt-Rudolf tyckte om sina gamla go'a medvarelser precis som de var. Inte desto mindre skulle han göra ofantligt mycket större Revolution än någon hunnit föreställa sig. Den rutige renen ville använda sig av STORMEN...

...stormen som i vissa byar redan hade omkullkastat hela staketgrindar och halva stallväggar. Att hästarna hade slitit sig lösa var ju grunden för hur drottning Saffran överhuvudtaget hade förmått inhysa tomtarna i spiltorna istället.

Det alltmer ruinmässiga stallet hade knakat sönder i ytterligare massa bitar under den obevakade, lediga dagen. Strax skulle bara skorstenen finnas kvar - hänga likt ett smärre torn i dinglande trådar från mångubben ned - tänkte Giraff där hon stod ute i snöfältet. Granen som Giraff försökt gömma sig bakom hade redan blåst bort...

Lucka 13 av AgnesP

När nu ens lada skall blåsa bort så är det tur att man har en bra skorsten och lite snöre tänkte Saffran där hon stod fastbunden tillsammans med alla de andra. Tilltuffsade och tröttta gnydde de över mörkret som fortfarande låg som en våt hatt över markerna och dimman som slingrade sig över snön, men stormen hade i alla fall bedarrat som nu stormar gör. Uppe på skorstenen satt Kurt-Rudolf fast med sitt gevir och skrålade lyckligt “Viva la Revolution”, “Viva la Revolution”! Friiiiiiiluftsliiiiiiiiiiiiiv!

Till slut.

Fick Lillmusen, som nu var stormus, nog av honom och stack honom en på plytet. Revolutiona mig hit och revolutiona mig dit. Jeg fryser! Dessutom är jag hungrig! Och vi har ingenting att äta. Inte ens en liten pepparnöt. Och! pep han glödande och stack sin gaffel i Kurt-Rudolfs rumpa. Hade jag sett fram emot att gå med glitter i håret idag. Och spela banjo!

Då.

Inträffade ett mirakel. (ja även de mest förhärdade sagoväsen kan få lov att uppleva det)

Genom dimman kom Bygg och Bakräddningen efterföljda av …… vänta ….. vänta ….. ( äsch du har redan gissat det … men jag säger det endå… )

Lucia på skidor med lussebullar på släp och med glitter åt alla och en var. Och till lillmusen, som nu var stormusen, hade hon med sig en mycket liten, nej stor, nej liten banjo. Och det blev hållt lucia som det aldrig gjorts förr, varenda öga var fullt av tårar och det blev sjunget tills det blev stupat i nödhalmen. Och visst var det en och annan elva som snöt sig i snoret när lillmusen med inlevelse spelade, We will survive om inte kylan slår i hjäl oss.

(Kurt-Rudolf? Han fick en medalj för synnerligen väl utförd revolution och en outdoor plats med en spade. Men se det, är en annan lucka.)

Lucka 14 av Stefan Albrektsson

Klass 2 och allt är borta med vinden: stallet, spiltor, kulisser,
och kvar är blott ett ödeland och ekot av gråtmilda
lussesånger. Kurt-Rudolf (titulerad K-R) segervisser
och hans lierade bourgeoisie Giraff står avskilda 

med prålande medaljer på bröst. Lussetåget
passerat och med tårarna torkade på alla
muttrar Eljest med rösten fylld av ångest:
Det där var bara bröd och skådespel! Ni får kalla 

det vad nu vill! Ni är lurade, förblindade, bedragna
av denna tvålfagra såpa. Förstår ni ingenting?
Det där var ingen revolution! Är ni helt galna?
Vilka tror ni får bygga upp allt igen och vem blir King? 

Ur fjäderdräkten drar Eljest ett tummat ex appeller
i Kropotkins ”Inbördes hjälp”, slår upp sidan 12 virtuost,
och läser: ”dugligast äro icke de fysiskt starkaste eller 
slugaste, utan de som förstå att i ömsesidigt understöd förena
hvarandra.” Till och med Saffran inser att hon blivit blåst. 

Det jäser bland elvor, noll-tomtar, hos stormus och lillmus,
i källarnas ordfyllda tvättstugor och inom Snormajor’n
börjar det stiga en sång så ren, så klar och ljus –
till tonerna av en banjo blir det en kärlekens revolution. 

De späda stämmorna ljuder över bråten,
händer hålls och värmen som åter kommer åter
då blickar växlas och alla sjunger med i låten,
där texten är tydlig och, liksom all blues, gråter: