Saffran närmade sig juldagskvällen

i sin guldgula och sköna dräkt

månen lyste ifrån himlapällen

drottningen blev inte alls förskräckt

när de vise kom direkt från öknen

med sin glöggbestänkta andedräkt

Bannade blott trion strängt som fröken

att de alla tomtar hade väckt

med sitt gräl och råmet från kameler

det var minsann övermåttan fräckt

riktigt råbrutala ökenseder

tomtarna var faktiskt hennes släkt!

Släkt? sa visemännen? det var långsökt?

du är drottning, tomtar simpla knytt!

Nej, sa Saffran, jag är deras sångmö

och min kärlek väcks var dag på nytt

Röd-Måns, Blå-Ola och Svarte Petter

har jag redan givit varsin glytt

nu är dags för Jöns, den Gule Vätten

därför har jag just min klänning bytt!

Vismännen blev stumma. Se på maken!

Hade slankheten kring midjan flytt?

Fastän Saffran än var nätt om baken

lyste bullen rund bak tyget sytt.