Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Så stiftar vi bekantskap med OrreKalle igen från Älgå finnskog, då han berättar om sitt möte med med de bibliska Kasper, Melker och Baltsar, de tre vise männen. Kala'n= Karlanda socken


De tre vilsna männen från öster (en julsaga)

Kanske lite för mycket av whiskey han fått
När han satte igång att förtälja:
Han sa: -Dan innan julafton jag hade gått
På väg hemåt och tänkte på hälga
Om den högtid som stunda och dagar av frid
Kanske middagslurblunda det kanske fanns tid
Bara pulsa på resten av biten
Bara bita ihop fastän sliten

Inte mycket av snöande under advent
Kanske bara ett par centimeter
Och där hemma i väntan man julljusen tänt
Och en julskinka saftig och feter
Kokas på spisen med flottet som flöt
Att få äta sig mätt på all julmat jag njöt.
Jag tror att jag gick där och drömde:
-Kanske då att min hemväg jag glömde

Och jag tror att jag somnat fast jag traskat på
För jag tyckte att omgivning svartna
Och tillslut stog jag stilla, och slutade gå
Och jag lade mig ner för att kvarta
Måste slutit mitt öga, då ju allting var svart
Att jag hade gått vilse, jag visste ej vart
Vart jag var men jag orka ej bry mig
Under granen dit jag kunde ty mig

Och jag vet att ni ej tror på skrock nu för ti
Men jag löver att jag hörde klampet
Nåt söm kom närmre från långt där börti
De knarra i snön efter trampet
Och fram uti mörkret de trog en filur
Å efter en vänta en till på sin tur
På trafiken det var ingen änne
Till slut inte två utan trenne

De stanna å pekade högt upp i skyn
Å haranger ur munnarna hasper
Nock var de ju alle söm mörka i hyn
Speciellt han söm di kalla Kasper
När jag hörde det namnet så klack det ju till
Om det jag nu säger du må ha sagt de du vill
För han Kasper ja trur att ja kännern
Han är ju en av de tre vise männen

De andra måhända är Melker och Baltsar
Men va har de på sig för kläder?
Sånt som i vintern men ej inte alls har,
sandaler i vintriga väder.
På kroppen ett kläde på huvet turban
Ett mode måhända en stil mer urban.
Om mot vinterkyla ha chansen
Så gäller ju blott Helly Hansen

Och snart så förstod jag varför de sig förirrat
De tror sig åter ha funnit en stjärna
På polstjärnan de hade för länge sig stirrat
Och nu fått nått stöl i sin hjärna
Med stjärnan i sikte mot norr orientera
Och på vägen mot norr över Kala'n passera
Under natten i skydd undan solen
Leder dem rakt mot nordpolen

Åh ja skrattade till för det vet ju en var
Att vid nordpolen bor det en tomte
Å nu emot nordpolen vise män drar
Man undrar vad de tänker när kom te
Den platsen dit polstjärnan vise män visar
Inga herdar och får utan nissar och grisar
Och den fryntlige tomtemor föder
En ny nisse där julelden glöder

Och nissar, och ej vita änglar, med vingar
Sjunger nu ej hosianna
Utan tip-tap och tip-tap men runtomkring svingar
Surrar omkring utan stanna
Som röda små tomtekeruber med skägg
Högt emot taket mot golvet å vägg
Som humlor som flyger och surrar
frälsarnissens födelse hurrar

Det vore ju helt annan sak att berätta
Och för barnen som nu kunde begripa
Att vi fira att tomten är född är det rätta
Ej en gubbe med skägg de ska lipa
Som utan logik vi bjur in i vårt hem,
Och bara ger klappar, bara åt dem
Som svarar att "ja de är snälla"
Att man säger så själv kan ej gälla

Jag hör vise männens villrådiga röster
Någon konstig världsbild ihopkoka
På vägen till norr på sin väg ifrån öster
Kan man undra om de var så kloka
Man kan bara komma till norr ifrån söder
Inte från öster där morgonsol glöder
Sin riktning mot norr de nu vänder
Tre kungar från sydliga länder

Å ja ser de försvinner på vägen från skogen
Försvinner för alltid den kvällen
På väg emot Köla eller kanske mot Bogen
Kanske pilgrimsleden i fjällen
Jag följer därefter för ser var de går
Konstigt nog ser jag ju inte spår
Inte ett spår ens jag finner
Utan ett spår de försvinner

Så nu säger ni nog att bara jag drömde
Men det fanns dock en sak jag notera
Där de stannat på marken en sak som de glömde
Han en urna nu börjar rotera
Den är fylld med ett pulver. -Bara så att ni vet
Det som ligger i urnan är det vi kallar som det
Som är myrra som gavs som en gåva
De luktar starkt vill jag lova.

När jag hört hans berättelse var det alldeles förvirrat
Det verka ju som han sett spöken
Att de tre vise männen sig hade förirrat
Ikring ifrån sydliga öken
Men jag tyckte mig se under mellandagsrean
En butik sålde urnor som liknade de han
visat. Myrra som lakrits det luktar
Kanske bara en skröna jag fruktar.




Bunden vers (Rim) av Knickedick
Läst 474 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-12-17 12:06



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Det var en annorlunda julsaga. I drömmarnas värld händer märkliga saker.
Fint diktat!
2014-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Knickedick
Knickedick