Jag sitter här i mörkret
och känner hur ångesten
kryper fram i mig,
världen snurrar och demonerna
närmar sig med stormsteg.

Som ett meningslöst ting
kastas jag mellan verkligheten
och illusionen.
Jag är inget annat än en
smutsig och äcklig formskapelse,
jag förtjänar inte livets gåva
och ärligt talat så vill jag inte ha den.

Ensamheten i min illusion, min verklighet,
Demonerna äter upp mig inifrån och ut.
Jag förmultnar och sedan vaporerar
jag ut i luften, smälter samman med tomheten.
Tar en formskapelse utav ingenting,
kommer aldrig ha betydelse.
Hat! Hata! Hatar! Hatas! Hatad!