När juldagsmorgon glimmar
vill vi vid stallet stå
där Saffran många timmar
ren vilar uppå strå
ja här står vi och rimmar
vem vet hur det ska gå?

... sjöng tomtarna i tolvstämmig kör, medan de liksom resten av sällskapet emellanåt försökte kika in igenom glipan vid den lätt svajande regnbågsfärgade dörrkarmen till det nya vackra stallet för att se hur Saffrans värkarbete fortskred. Sjunga kunde tomtarna, av födsel och ohejdad vana, trots att de aldrig fått någon musikalisk utbildning. Förmodligen hade de fått färdigheten i sig med modersmjölken.

Endast utvalda elvor, in-elvor, fick komma innanför stalledörren (som egentligen var tänkt att bli en dubbeldörr, ett projekt som tyvärr kommit av sig, av tekniska skäl) . Glipan i stalldörren var ändå tillräcklig för att alla skulle kunna se och höra. Genom dörrspringan hördes ett svagt stönande, och ut for en skrynklig adventskalender. Saffran orkade uppenbart inte läsa mer om det som varit. Nu var tid att se framåt.

*
***
******
***          ***
***   ***
****
******      ******
******                               ******
***  Bakom stallets stängda dörr    ***  

***     Skedde undret liksom förr    ***

 ***   Tomteknytt blev fött var jul   ***  

***    Månen sken så saffransgul     ***

 ***    Finge knyttet samma färg?    ***  

***    Kanske med ett uns av ärg?  ***

  ***   Stjärnan lyste gul och grön   ***  

***    Natten var så klar och skön   ***

***    Saffran låg på granrisbädd     ***  

***    Hon var matt men inte rädd   ***

***    Värken tilltog och tog fart     ***  

***     Skulle knyttet födas snart?    *** 

 ***    Strax i månens klara sken     ***  

***    Framstod ett slags fenomen  ***

***   Bullen nu som av ett spratt    ***

***    Sprack till dubbel lussekatt   ***

 ***     Saffran kved på stickigt ris    ***  

***     Sjöng och grät som julegris    ***

 ***   Riset var nu varmt och vått    ***  

***    Stjärnljus skiftade till blått    *** 

***     Lussekatten guldgult klar    ***  

***     Knyttets luvtofs underbar   ***  

***     Skägglös än, men inte vek    ***  

 *** Gultomten fick luft och skrek *** 

*********************************************

Tomtarna jublade över sin nye lillebror och stämde upp nästa vers:

Hur god du var som ville
till jorden sända ner
till oss en tomtekille
en gulluva, vi ser
nu fick vi som vi ville
nu blev vi ännu fler

Vismännen kompletterade sången med en harmonisk bordunstämma och Eljest klapprade med monokeln.

Då hördes plötsligt ett nytt stön inifrån stallet. Sällskapet kastade undrande blickar på varandra och spetsade alla öron och ögon de hade.

*
***
******
***          ***
***   ***
****
******      ******
******                               ******

  ***     Tomtefödseln var nu klar    ***  

***     Ändå fanns en bulle kvar     *** 

  ***    Saffran kved & bad en bön   ***  

   ***  Skymtades nu fjädern grön     ***   

***   Modern fick ta i och pressa    ***  

***    För att föda grön prinsessa  ***

***   Röd-naglad, i fjäder klädd     ***  

***     Låg hon nu i Saffrans bädd  ***

***       Lika vacker som sin far        ***  

***     Månen lyste gul och klar     ***

  *********************************************

En prinsessa var född! Den matriarkala tronföljden i Stalleslottet var frälst! Saffran grät i stilla lycka, Eljest skvätte ner sin monokel och tomtebröderna sjöng:

Stora stund
heliga stund
fjäderlätt
söt och rund
en prinsessa med naglar i rött
och en farsa som saglar så sött
nu är vår grönsyster kommen!
oss är en frälsare född!