Fjärde ljuset ska nu tändas 

snart ska julkalendern ändas

men vi ber er observera

att det faktiskt kommer mera

efter lucka tjugofyra

tvenne luckor ack så dyra

juldagen blir slutfinalen

gul och grön och lite galen

annandagen epilogen

kanske den ger svar på frågan?

DETTA HAR HÄNT:

Både revolutionen och stormen har kommit av sig. I stället råder nu fred och stiltje i snön, där det numera husvilla sällskapet kamperar sedan stallet blåste bort. De tre vise männen återvänder från sin ökenvandring, glöggdoftande och högröstade. De får en avbasning av drottning Saffran för att de väckt hennes älskade nolltomtar. Vismännen ger uttryck för rasistiska fördomar om småknytten, men Saffran förklarar att hon älskar tomtarna och att de är fäder till hennes barn. Denna jul är det dags för gultomten Jöns att bli far. Därför har Saffran iklätt sig en gul klänning.

Sällskapet börjar nu skimra i olika färger och sjunga indiansånger med norrskensklang. De har blivit förvandlade till Rainbow Warriors! Bara de tre vite männen, som missat festen med de magiska regnbågsrutorna, förblir fast i den patriarkala västerländska normen. Alla varelser väljer varsin färg i regnbågen och gör den till sin. Eljest målar en giftgrön låga kärleksröd, älgarna slukar en gredelin glänta,   vismännen bygger en igloo och illuminerar den med rosa ökenljus.

Saffran känner en förvärk. Hon smyger undan och talar med Gud. Hon är inte riktigt säker på faderskapet och känner ångest inför förlossningen. Nästa dag stampar hon i snön och kräver att sällskapet ska bygga ett nytt stall, så att hon slipper föda barn i snön. Gult ska det vara, med regnbågsfärgad insida, och det ska byggas nu. Varelserna piper, gnäller och urskuldar sig, måste det vara nu? kan det inte vara gredelint? Då stampar Saffran i snön igen - och vips står där ett guldgult stallslott med sockertoppsspiror! Inte vilket slott som helst heller, utan ett med väldigt knapriga fönsterkarmar, och med fyra tomtefakulteter för parapsykologi, religion, rymdteknik och erotik. Tomtarna kastar sig hals över luva in i den fantastiska bildningsresans dimensioner, alltmedan giraffen förvandlas till mus och bullen vänder sig i Saffrans mage...

VECKANS LUCKOR:

LUCKA 15 av Ingela Svenson

Så är det nu åter en dag efter stormen
i stiltje, och vinden är svag i formen
ty världen har börjat gå sakta
bromsa in och mot spökena vakta

de som bor under bjälkar i taken

mörkret har dragit sig tätt
som en säck av vävduk så lätt
för att skydda oss från demonen
som bor inuti vevgrammofonen

nolltomtarna på loftet håller mig vaken

Kurt- Rudolfs mule har slutat att rinna
han har kryat på sig, försöker nu finna
om den först planen han hade tänkt ut
om med våld man kan bädda för lyckliga slut bör man skjuta och slåss för att göra en revolution?

för vad händer med människor sedan
när livet går på, varje vecka till fredan
förtryck och förtret kan ej leda till fred
nej en sittstrejk är bättre ,låt oss sätta oss ned!

Vilken snilleblixt, de sätter sig ner och bildar en Fredsunion!

Saffransgul är stalledrottnings klänning
tar med glädje bort den mörkaste presenning
mössen flabbar, fnissar och visslar en vals
herr giraff sträcker frimodigt på sin långa hals

Änglakören övar idogt på sånger om kärlek och fred på jorden

Under tiden vandrar i öknen de tre kungar vise
trots all sin lärdom har de nu i tanken gått vilse
är det Saffran som ska bli vår räddare i nöden
ska Hon trolla bort vårt lidande och själva döden?

Inte kan väl en kärring få tala om fred, nej männen har orden!

Så gick det så illa att de tre vise tre männen började trätas
ty att rädda vår värld kunde väl ingen kvinna tillmätas?


Vad ska Saffran nu göra
ta de tre i varsitt öra
läxa upp dem med argument
att feminismens stjärna hon tänt

LUCKA 16 av Nanna X

Saffran närmade sig juldagskvällen

i sin guldgula och sköna dräkt

månen lyste ifrån himlapällen

drottningen blev inte alls förskräckt

när de vise kom direkt från öknen

med sin glöggbestänkta andedräkt

Bannade blott trion strängt som fröken

att de alla tomtar hade väckt

med sitt gräl och råmet från kameler

det var minsann övermåttan fräckt

riktigt råbrutala ökenseder

tomtarna var faktiskt hennes släkt!

Släkt? sa visemännen? det var långsökt?

du är drottning, tomtar simpla knytt!

Nej, sa Saffran, jag är deras sångmö

och min kärlek väcks var dag på nytt

Röd-Måns, Blå-Ola och Svarte Petter

har jag redan givit varsin glytt

nu är dags för Jöns, den Gule Vätten

därför har jag just min klänning bytt!

Vismännen blev stumma. Se på maken!

Hade slankheten kring midjan flytt?

Fastän Saffran än var nätt om baken

lyste bullen rund bak tyget sytt.

LUCKA 17 av prima donna 

Revolutionen som kom av sig! Kärleken som kom till! 
Kärleken hade lyst i hela sin färgpalett för Saffran och tomtebrusat begärligt i hennes lek amen. Överallt dit näsan vette fanns en vätte. Och man går dit näsan pekar. Varje charmör i sin kulör har gett Saffran en kärleksrondör. Som man ligger får man grädda, och nu börjar det vara brått att bädda!

Ja, kärleksrevolutionen skiftar i regnbågens alla färger. De tre vise männen, alla medlemmar av Mensa (trots att de ej haft en endaste månadsblödning), är de enda som är vita i sina ansikten (kanske man får anemi av att vara med i Mensa?) Varenda elva, mus, jycke, tomte och drottning lyser vackert från insidan i de vackraste färgnyanser. Regnbågsrutorna de tidigare hade kalasat på börjar nämligen nu att verka. Ty varje färg innehåller minst en emotion, eller vi kan kalla de för E-ämnen (som i värsta fall kan ge upphov till överkänslighet). Men i bästa fall, som nu, dansar elvorna omkring hand i hand höga på färg och honung och rusiga av kärlek. Sjunger om Regnbågskrigare, en fin Ängelsk melodi som Norrskenet brukade sjunga för dem:

He has moved a little nearer To the master of all laughter To the master of all song O my brother, O my brother Crystal brother of two spirits Then we gathered in a circle Stood round the rainbow fire Burning ember's hearts united
We remember mystical Beauty If you look hard you can find a Rainbow trail it's deep inside ya Fear not you're a Rainbowarrior Golden light on everything gleaming

We are Rainbowarriors
Evil come not near
Rainbow love awaits us
With hearts of love and tears

(CocoRosie)

http://youtu.be/eaarYY62_BQ
(CocoRosie)

LUCKA 18 av TornTrappThrillern 

Saffran tar från regnbågen en glimt av gyllne gull

ger den till sitt barn där djupt i magens trygga bull



Knekten tar ur spektrat ut en vanlig blågrå stråle

om han ännu lever skall han ge den åt sin fåle

Svarte vätten skamlöst tar ett knippe violett

borde passa elvor tolv att knäppa kring... kokett



Mössen ger varandra varsin skärva av turkos

stoppar dem i skrinen, hänger på två stora lås



Trenne vise män har tagit med sig rosa ljus

ända bort från öknen, ger nu sken åt igloons hus

Eljest väljer gränslöst ut en giftgrön liten låga

målar den helt kärleksröd - växer till en fråga...?



Minsta tomten plockar rädd en flamma varm'sta rött

fäster den på renens nos : det våldsamma blir sött



Skorsten fylld med norrsken måste hosta upp sin skugga

svävar likt komet orange. Giraff hann ta en tugga

Suggan tror att väsen grå som älskar dem i vitt

därmed går OCH hatar varje själ som glänser svart



Stenkakorna slukas av demon i grammofonen

lindar rutigt snöre nu där kören förr sjöng zick-zack



Båge regnig, super-randig, låter var kulör

glida i sitt eget snöspår - kladdas ej till smör



Gule vätten ger sin drottning fröet till intrig

men sen står han nollställd : bortom kärlek, bortom krig

Älgar mumsar lugnt upp hela gläntan gredelin

allt mens Saffran ligger tung och gräddar ungen fin



Kamera-kamelerna får allt att lysa brunt

särskilt i majorens blick där framtid sker postumt



Julen får en mystisk färg som ingalunda fanns

känns som att man faktiskt hamnat här nån annanstans

LUCKA 19 av Catharina Edin

vems är barnet i min mage?
hur länge skall jag undra?

det snöar här

ett drag av ensamhet
av ödslighet
drar hastigt fram genom mamman

hon måste igenom det här
det är oundvikligt

det är förutsagt

hon blir påmind om smärtan
en förvärk

Åh Gud! vad min själlöshet
har försatt mig i

snöflingornas stilla fall

samlas till drivor
det är vitt och kallt

det är fem dagar kvar

LUCKA 20 av AgnesP 

Men sådan är nu livet tänkte Saffran vidare. Här skall födas ett barn och så sant jag heter Saffran skall det inte födas i snön. Och hon klappar därför med händerna och stampar med foten i snön.

Kom alla mina vänner. Kom möss, kom giraffer, kom gejst, kom elvor, kom nissar och kom vänner. Kom tokiga kungar och andra jag känner. Ja kom stjärnors skimmer, kom ängla ludd, kom skogens röst, kom vinter tröst.

Vad skall, vi, vad sker det, vad händer, ropade alla, mer eller mindre förvirrade.

Vi skall bygga oss ett nytt stall. Ett nytt hem för de trötta och för det barn som kommer. Vi skall bygga ett nytt stall och måla det gult som solen utvändigt och i regnbågens alla färger invändigt, skrattade Saffran och fortsatte,

Det skall vara ett stall det talas om i öst och väst. Ja i norr och söder mer. Och vi skall bygga det nu och det skall vara färdigt idag. Eller tja.. ni skall. För nu är jag trött och behöver vila.

Då klagade de samlade, som mycket små klagiga sagoväsen. Det var ju omöjligt ropade de i mun på varandra. Omöjligt, svårt och besvärligt. Inte kunde man bygga ett stall på en dag. Och i synnerhet inte den slags stall. Och gult. Varför skulle det vara gult. Gredelint var då mycket finare. Saffran! gnydde de allesamman. Inte var det möjligt. Inte var det möjligt.

Då såg Saffran på dem, lite sorgset men också ömt.

Men kära vänner. Visst är det möjligt. Visst är det möjligt.
Man måste bara, tro. Man måste bara tro, i alla fall, lite.

Och så klappade hon åter med händerna och stampade med foten i snön.

Och se. Där stod det ett stall. Ett vidunderligt stall som var gult som solen och med torn som sockertoppar. Ett riktigt stall för de glada och trötta och för vår Saffran, som snart skall föda.

LUCKA 21 av TornTrappThrillern

När vår stalledrottning lät stövelknekten öppna portarna till det återfödda stallet, blev alla väsen varse hur ofantligt det hade blivit. Utanpå såg stallet ut som ett gulmålat skjul eller ett enkelt skydd mot snöstormar. Däremot invändigt vecklade vinklarna ut sig till en regnbågsglimrande diamant. Dess väggar torde tydligen vara hårdare än både ekträ och hästsko, medan tapetseringen kändes så mjuk och djup att man kunde drunkna däri [häri].

Visserligen skyltade stallet med små söta torn på taket, och därtill en smula onödigt knapriga fönsterkarmar. Det var dock inget mot härinne, där korridorerna tycktes utgöra det största tänkbara slott. Stalleslottet lät Saffran kalla det, åtbördat med en pregnant klapp på sin mage; för när hon sa "stalleslottet!" så vred sig barnet ett kvarts varv, från det smärtsammaste läget till det mest uthärdliga. Eljest svävade Eljest fram och åter, ner och upp genom öppna spisen, som om det faktiskt var han, detta visa monster, som hade fått drottningens högsta önskan att gå i uppfyllelse.


Redan hade giraffen bockat sig för det lilla portvalvet, klivit in och börjat utforska de närmsta spiltorna. Bland dem som gick att blicka in i sken somliga som nystädade hotellrum, andra likt gamla igengrodda källarskrubbar eller rentav vindsförråd. Giraffen fann några karaffer fyllda av regnbågens alla drycker, lät sig provsmaka sju skilda droppar, och blev nästa sekund neddimensionerad till en mus. Giraffmusen irrade över golvplankornas havrefält, gömde sig kvickt under en mössa, för att icke bli ihjältrampad.

De tre gula tomtarna rusade in, hals över luva, men höll likafullt god koll på vilken spilta de skulle till. Varken lyxsvit eller garderob blev deras mål, ty majoriteten av spiltorna föreföll vara skolsalar, avlånga skolsalar som blänkte matt och lagom ordningssamt. Fram kom man efter några luriga sidospår till avdelningen för människostudier, närmare bestämt den psykologiska vrån, där nu dessa gultomtar försökte tränga sig allt djupare in i hörnet för parapsykologi. Däri [häri] dvaldes de smaskigaste nötterna. Rätt skalade kunde ge insikter som skulle hjälpa diverse svarttomtar i deras mystiska planer...

Under tiden hade de tre blåa tomtarna glidit lugnt och värdigt bort till salen för religionsvetenskap. Där satt de hela dagen och blundade i godan ro, såg gudsbilderna avlösa varandra på stjärnkupolen. När kvällen kom rycktes blåtomtarna upp av musikskramlet utanför sin katedral. Det var naturligtvis ljuselvorna som återigen höll sin karneval med gycklande jyckar och hela paketet.

De tre rosa tomtarna sprang ikapp karnevalståget stup i kvarten. Man ville ju studera varje lustfylld form hos de fulländade, ovanligt runda elvorna. Polkagrisarna bidrog med extra knorr, medan inte minst ERO-tikarna viftade på sina svansplymer så att rosanissarna blev alldeles röda om tomteskäggen. Strax måste de sätta sig i bänkraderna och teckna ned vilka biologiska utvecklingskurvor som just låtit sig skådas. Nu var för övrigt ingen av tomtarna längre nolltomte, ty hela bunten hade  blivit upplysta tolvtomtar [av vissa även kallade tolvvättar].


Sist in av alla i stallet kom de tre svarta tomtarna. Sakta men säkert satte de kurs mot den rymdtekniska avdelningen, närmare bestämt dess matematik-sociologiska vrå i spilta nr 13. Där forskades dygnet runt om vilka människor som kunde bli bäst utrustade att få resa till tomtarnas värld. Man ville ju låta sig upptäckas av varelser som hade både hjärna nog samt hjärta nog att förstå tomtarna de skulle möta. Många människobarn hade visat sig utgöra lovande såväl som avskräckande exempel. Kanhända skulle det till en extra känslig unge?! Saffran verkade bära på just en sådan, hade svarttomtarna räknat ut. Drottningen hyste dock ej ringaste aning om hur här förekom dylika forskningsprojekt bland sina kära små tolvtomtar.