Nyss var det morgon
nu är det snart natt
och en juvel över himlen
tar form

Det var så jag märkte dej
när du landade den där dagen
för miljontals år sen
landade som en sten
just precis här

Och hur allt ändrade riktning, du drog en väg mot mej
jag stod mitt på den och sträckte ut min hand

Väskan var fylld med stjärnor
det droppade regn från din lugg
jag hörde fåglar runtom dej
berget du kom ifrån
med en sagolik utsikt ut över universum

Det var så vi förenades
så kom till slut alla segelbåtar i land
det var med en vind de kom
molnen lätta som slöjor.

och när du frös
var det som om månen talade
med sina blinkande kratrar
medan isflak över haven försökte
hitta tillbaka till varandra

Att vi till slut blev gamla som ekar på ett öde landskap
stod vi där orörda

En rock slängd på golvet
en talrik halvuppäten soppa
på ett köksbord
och fotsteg bort mot dungen
ven vinden starkt genom gliporna

inte ens tiden
kunde rubba detta dödläge.
För när till slut en gammal ek dör
är där inte någon kvar
som kan förvalta
detta minne