*

Jag minns min stad
genom årens dimmrök
en frusen morgon till Jul

Vi hade sågat is i frostiga vatten
för att kyla nattens drömmar
i vårt enkla skjul

Detta skedde vid Stockholms strömmar
och lassades i en kärra med solskenshjul

Jag minns att jag drömde
om en fager prinsessa
och att jag fick hugga henne i is

Hon stod länge på min själs bakgård
tills våren kysste bort henne i en bris

sedan dess har min drömfångare rullat
ifrån stad till stad

Jag har sågat nya drömmar i varje hamn

Vad jag längtar Stockholms strömmar
där jag första gången viskade Ditt namn

De håller allenast en tid
tills våren grönskar
över äng o över lid

Vår hetta och vår glöd
blir vår bleka död

De smälter som stoff
ibland hamnens vattenblänk

rinner i drömtårars rök
till nästa krök

i natten

mot Dig...

     *

 © Bo Himmelsbåge