Korpsvart, nattsvart
Glimmande som guld i en avlägsen gryning
Tusen tårar i fullmånens ljus
En nedsläckt vulkan av purpur

Kysst av vintermorgonens bistra skare
Lockar som faller som löv i vinden
Tankarna krälar likt nålar i själen
Och ögon som smälter och rinner...

Hon kom med sorgen och känslan
Och haven fylldes med blod
Oden grät när han hängde i asken,
Djupt genomborrad av spjut

Solen sjunker i en stilla horisont
Vilse i en värld av sorg
Stoiska grifter under svartnande stjärnor
Och nyanserna bleknar till stoft

Bistert minns jag de tårar som ej föll
Och ser molnen blekna till intet
I dyster glömska ser jag skönhet och lider
Och Oden gråter i mörkret...