Tomtarna tisslade fram och åter mellan bänkraderna. Träbockarna stod stilla och begrundade huru hästar fordom frustat här, före giraffernas inträde. Där nu drottningen låg i sitt stall, världens rymligaste och regnbågigaste, så knådades den sista degen inom henne. Saffran tyckte sig känna hur det var ett flickebarn på väg. Men i vilken form skulle hon komma ut? Såsom människa? Såsom tomte? Såsom trilling? Såsom en flygande älg?
Eljest hade just tillkallat sig de sex vise männen. Själv var han den sjunde, illgrönt svävande mitt uppe i norrskenet. Nu skulle äntligen Eljest sammanställa sina bröders långväga utforskningar av de ost-sydvästligare världarna. För ändamålet behövdes en mycket särskild monokel, som i samma stund växte fram, av magiskt glas framför hans trettonde öga. Ty med sina tolv ordinära ögon höll Eljest god uppsikt över de obildade men kluriga små tomtarna.
Under tiden passade Saffran på att låna den vises vanliga glasögon. Då märkte hon hur stjärnans blinkande, gulgröna sken, stilla förvandlades. Det blev ett avklarnat och varmt rött ljus. När drottningen sträckte sig efter sin oöppnade adventskalender, kände hon en starkare lust att öppna dess luckor än någonsin förut. Innan Saffran hunnit bita sig i fingrarna hade hon redan låst upp allesammans. Där återfanns en rad eller två i varje lucka, som om deras tråd var tagen ur en längre, poetisk saga:
Lucka 0
råder över troll och småtting, allt från stjärnljus till fagottklang
Lucka 1
de hade ingen aning om julklappar
Lucka 2
sig förfärligt mot det gröna, for över boksidorna
Lucka 3
Gula tomten grunnar : kunde det bli sju?
Lucka 4
ställde tomtar på rad och befallde dem alla att snyta sig
Lucka 5
glittervändor lyser upp var svingelstig och dike
Lucka 6
Packa dina örontassar och ditt mycket lilla svärd
Lucka 7
väntan på dödskamp med Eljest och kaos?
Lucka 8
mens stjärnorna tindrar över usla skjulen
Lucka 9
undrar giraffen med huvud ur skorsten
Lucka 10
en griffeltavla som hon köpt på krita
Lucka 11
yr som guldflingor här utanför
Lucka 12
den rutige renen ville använda sig av STORMEN
Lucka 13
Tilltuffsade och tröttta gnydde de över mörkret som
Lucka 14
händer hålls och värmen som åter kommer åter
Lucka 15
trots all sin lärdom har de nu i tanken gått vilse
Lucka 16
lyste bullen rund bak tyget sytt
Lucka 17
Varje charmör i sin kulör har gett Saffran en kärleksrondör
Lucka 18
Svarte vätten skamlöst tar ett knippe violett
Lucka 19
drar hastigt fram genom mamman
Lucka 20
klappade hon åter med händerna och stampade med foten i snön
Lucka 21
invändigt vecklade vinklarna ut sig
Lucka 22
Över stallet sig spänner en regnbåge klar
Lucka 23
kunde de sex vise männen nu se en stor stjärna blinka
Lucka 24
med sina tolv ordinära ögon