Från slut till början jag backar våra ord
från ingenting till allt,
till ingenting så som det alltid vart och skall förbli

vi började på botten,
men vi tog oss aldrig upp
vi började på botten
älskling vi kan inte sjunka längre nu

eller förlåt vad är det jag säger,
älskling är så klart fel ord
förlåt,
att jag tar mig friheten att kalla dig
något så läskigt så djupt

för visst är det väl så
att om du inte var rädd
skulle ha vi ha nått toppen en dag
visst är det väl så
att din osäkerhet krossade oss itu

fram och tillbaka och fram igen
och tillbaka,
glöm inte tillbaka nej

ett slut eller en början,
mellan oss fanns aldrig något svar
ett slut eller en början,
i dina ögon var det samma sak

jag trodde att jag var rädd,
men åh jag inser det nu
att du sprang och du sprang,
att rädslan jagade dig varje dag varje natt

jag inser att jag var din i pauserna,
i de minuter du stannade för att andas
jag inser att jag var målet,
men att du alltid vek av innan du kom fram

i pauserna var jag din,
men resten av tiden sprang du
du sprang för att du var rädd att inte kunna andas,
utan att inse att det var springandet som tog andan ifrån dig

du sprang utan att inse
att pauserna kunde ersätta flykten
du sprang utan att låta
dig falla ner i trygghet

och någonstans förstår jag,
någonstans förstår jag det nu
att en rädsla så djupt rotad
kan dela en person itu

jag förstår och därför börjar jag förlåta,
men det ursäktar dig ändå inte,
nej det ursäktar inte alla gånger
alla jävla gånger som du fått mig att gråta

för genom att springa ifrån
lämnade du ju mig ständigt kvar
du fick mig aldrig att känna mig som målet,
bara som det du flydde ifrån