Runt hörnet
är bitarna av glas

där sover inplastade möbler men här är de insjunkna och besuttna

I natt gick en väg
dagen sökte den

Bortom detta hörn

hörnen värmer
det är så skönt att sjunka ned på T-centralen och blunda en stund

Sofforna där vinner över tidtabellerna
de får oss att vilja umgås
som i en brinnande eld på himlen under våra koftor och rockar

Ingen ser barnen under spåret bara ovanför hur nära slutstationen dom dansar
Under själva sitamentet
är deras musik inkapslad och penslad med förortsregn

I själva vardagsrummet möts deras blickar för sista gången
aldrig mer kommer teven vara påslagen

Balkongen liksom kramar om väggarna och viker ihop dom och lägger dom på ett moln

sedan låter den det falla ned i kvällsregnet

Och bli en pöl på marken som kan spegla sin egen gårdag av höga hus