raden av frost på dina omålade ögonfransar
smyckad av naturen som vi var
mina kinder så rödfrusna och din blick så lysande klar

hur våra andetag tog form och löstes upp i världen omkring oss
det svaga blänket från ett fjärran norrsken
marken som återgav våra steg med ett bistert knorrande

jag pekade ut Karlavagnen
och det var nästan för kallt för att kyssas
nästan