Jag är tidsenlig.
Jag lever i Samtiden.
Igår levde jag i Framtiden.
Imorron levde jag i dåtiden.
Men nu lever jag i samtiden.
Jag känner hur samtiden pressar sej igenom mej,
och hur jag ligger en secund hela tiden efter.
Det bir så när man måste ha en jävla massa reseptioner & nerver o skit,
som gör att man inte bearbetar intrycket direkt!!
Jag lever i samtiden någon hundra del!
Jag kommer nog alldrig kunna knappa in hundra-delen.
Fatta vad jobbigt…
En hundra-del efter hela tiden.
Man kommer alldrig ifatt den jäveln.
Jag kommer vara död och uppleva saker och ting en hundra-del efter jag har dött!!
Då kommer jag bara att tänka på hundra-delen….
Alltså är hundra-delen förslöad!!

Ta vara på din dag//Med vänlig hälsning Med vänlig hälsning