Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brev till Astrid

Astrid!

Jag är övertygad om att du i din himmel har bra koll på hur det går för dina ord, dina berättelser och sagor här nere på jorden.
Jag vill tro, att du av och till får anledning att le eller skratta, när du förnimmer beröring mellan det som var din dåtid och det som är vår och min nutid.
Själv fick jag glädjetårar alldeles nyssens genom att din värld uppenbarades hos ett litet barn. Det var på kvällen i Danmark på självaste juledagen vid nymånesken.

Vi firade en enkel högtid i en stugby vid Limfjordens strand, min hustru och jag. I det lilla hus vi hyrde hade vi allt vi behövde och kunde begära. Naturligtvis också en spis för matlagning. Men det var en sådan där modern makapär med keramikhäll och induktion, en sådan som du kanske aldrig mött, Astrid, och som vi gamlingar hade ett elände med, innan vi fick igång den. Alla dessa moderna symboler och touchknappar, du vet?
Vedeldade spisar och vanliga knappvridarspisar var vi förtrogna med. Men med den här moderna kämpade vi frustrerade i nästan en timmes tid, innan vi kunde värma vattnet för morötter och brysselkål. Om det ändå hade varit en vedeldad! Ja, du förstår.

Allt var nu frid och fröjd. Vi fick en stilla och smaklig måltid. Drack öl och snaps till sillen. Till kaffet tog vi en punsch.
Jag kände mig yster. Tog fram min klarinett och spelade några julvisor, en psalm. Och så Heliga Natt.

Då knackade det på ytterdörren. ”Oj, stör jag någon med mitt spel”, tänkte jag. Men i dörren stod en vänligt sinnad ung man, som på danska sa ”unskyld, vi aer yers naboer. Vi kan ikke få vores kogespis till att funktionere. Vi traenger hjelp. Kan de komme over?”
”Visst!” sa vi. ”Vi har just lärt oss. Jag skall visa hur man gör!”

Eftersom jag hade klarinetten i handen tog jag den med, när vi gick till grannens lejlighed. Därinne mötte en ung kvinna och ytterligare en ung man. Lite längre bort i rummet syntes en liten pojke, kanske tre år.
Att få igång spisen var naturligtvis lätt. ”Man börjar med att trycka på den här symbolen. Så går det av sig själv sen!” sa jag. Tacksamhetens glädje strålade nu från danskarna och vi upplevde genast gemenskap och önskade varandra god jul och gott nytt år. Det blev faktiskt kramar.

Men så var det den lille danske draeng. Han kom fram liksom under de vuxna, något allvarlig, och betraktade nyfiket mitt instrument.
”Vill du att jag skall spille?” frågade jag. Och pojken nickade.

Från mina hjärnvindlingar framkallade jag nu din sång, Astrid. Den om Emil i snickerboa. Och redan efter det att tre fyra toner sjungits ut ur klarinetten, sprack pojkens ansikte upp i ett stort leende. Han sträckte båda armarna upp i luften och skrattjublade. Emil i Lönneberga!
Jag fortsatte tårögd att spela dina ord och hoppades innerligt att du såg oss härnere. Vid Limfjorden, i Danmark, väst om Kattegatt.

De bästa hälsningar
Ingmar







Prosa av Ingmar Hård VIP
Läst 285 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-12-28 19:56



Bookmark and Share


  Minkki VIP
Vilken underbar historia från Limfjorden! Hoppas Du ger den till någon tidning för publikation i juletid år 2015!
2015-01-07

  Monika A Mirsch VIP
Ja det var mig en julesaga i mångdubbelt djup och hisnande höjd, ända dit upp faktiskt dit det är så svårt att nå till vardags. Tack för läsningen!
2014-12-29

  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
En sådan underbar berättelse..! Tack!
:)
2014-12-28
  > Nästa text
< Föregående

Ingmar Hård
Ingmar Hård VIP